Idag är det över ett år sedan jag och min baby började snacka. På önskemål har jag därför valt att skriva om hur vi träffades.

Den 6:e januari 2007, en till synes helt vanlig tråkig januari-dag, men som skulle komma att förändra hela mitt liv. Jag satt framför min dator och slösurfade, som jag alltid brukade göra, tills min bror kommer in i rummet och undrar ifall en tjej kunde adda mig på hennes MSN-lista. Hon behövde hjälp med ett av mina favoritspel, Legend of Zelda: Ocarina of Time; ett spel som jag kan lika bra som jag kan cykla. "-Javisst!", svarar jag och strax efter ploppar det upp en ruta på min skärm. Det var hon, Veronica alltså, som hade lagt till mig i sin lista och jag accepterade. Det var så allt började.

Den första tiden pratade vi mest om spelet och jag fick vid flera tillfällen agera mentor åt henne. Men med tiden började vi prata om andra saker och mitt intresse för henne växte. Hon var inte som alla andra och hennes sköna humor roade mig, jag tyckte om henne. Något annat som roade mig var hennes underbara skorrande r när vi började prata i telefon. När jag såg henne för första gången fick mina ögon massage. Hon var otroligt söt och vacker, man blev ju nästan då småkär av att titta på henne. Dagarna gick och mina känslor för henne växte och hennes känslor för mig växte likaså. Det var jobbigt att hon inte var singel. Det var efter vårt första bråk, någon gång i mars, som jag insåg att jag var kär på riktigt och jag kunde inte sluta tänka på henne. Jag ville ha henne. Men jag visste att det inte skulle bli så, hon hade ju redan sin kille samt att hon bodde på andra sidan havet. EFter bråket trode jag att jag hade förlorat henne och jag blev mycket ledsen. Senare samma kväll pratade vi ut och bestämde oss för att sluta flirta med varandra, det skulle bli bäst så för oss båda. Dock så höll det inte speciellt länge. Redan dagen efter var vi tillbaka igen och lät våra känslor frodas över MSN och SMS. Jag kunde inte släppa taget om henne nu, jag ville att hon skulle bli min. Men det var svårt med tanke på hennes förhållande och distansen. Därför blev jag otroligt... ehm, glad när hon en dag i april ringde mig och berättade att det var slut mellan henne och sin kille. Nu hade jag äntligen chansen att få henne.

Efter många långa nätter av SMS visste vi båda vart vi var på väg. Även om vi inte hade träffats så blev det verklighet den 28:e maj 2007 då det blev hon och jag. Jag tror inte det fanns någon lyckligare än mig på jorden den dagen. Längtan av att få träffa henne blev otroligt stark och vi bestämde att hon skulle komma och hälsa på mig en vecka i juni. Hon kunde få bo med mig på min arbetsplats i en mysig liten husvagn på en av Gotlands populäraste campingar (där jag har jobbat varje sommar sen 4 år). Så drygt en vecka innan mitt sommarjobb började packade jag mig ner till husvagnen och började göra den fin. Natten innan kunde jag knappt sova, inte minst för att vi SMSade med varandra men även för alla tankarna som snurrade runt i mitt huvud. Jag var jätteorolig för att hon skulle bli missnöjd med mig efter träffen.

Dagen kom och jag var lagom nervös, men ändå lugn. Jag körde ner mot hamnterminalen och började leta efter henne. Jag behövde dock inte leta speciellt länge. Jag fick höra en röst som skrek mitt namn och jag tittade mig omkring. Där stod hon med sin väska och hon sprang mot mig. Halvt oberedd hoppade hon upp i min famn och vi kramades för första gången. Den känslan kommer jag nog aldrig glömma. Den veckan var den bästa veckan i mitt liv.

Idag, nästan 8 månader senare bor vi tillsammans i en studentlägenhet i Stockholm och jag är hur lycklig som helst. Ibland tänker jag fortfarande tillbaka på den dagen när vi började snacka, den 6:e januari. Dagen som förändrade hela mitt liv.