Juno MacGuff (Ellen Page) är 16 år och oplanerat gravid med sin nära kompis Paulie. Men hon vill inte göra abort. Istället träffar hon paret Mark och Venessa som desperat vill adoptera ett barn och de kommer överens som att adoptera Junos barn. Men alla verkar inte helt överens om adoptionen och Juno blir sakta men säkert mer vuxen fast med tonårsproblem.

Prisvinnaren Juno har tydligen gjort succé på filmmässor världen över och har lyckats klättra högt upp på IMDB bland tidernas bästa filmer. Det sistnämnda har jag lite svårt att förstå, för filmen är inte så bra som man vill få folk att tro och Ellen Page känns inte helt övertygande i rollen. Men filmen har ändå sina stunder och är fint filmat. Dock saknar den ändå den där gnistan som jag anser behövs för att ligga på topplistan. Ibland vet man inte om man skall skratta eller inte, för det här är väl ingen komedi? Eller? Det känns inte heller som en riktig dramafilm som kunde gripa tag lite extra. Istället känns det mesta som en vanlig tonårsfilm som börjar bli vuxen.