Nu har man precis vaknat i underbara Göteborg, där solen skiner och spårvagnen utanför rullar förbi. Tyvärr är det inte sant. Tyvärr har jag precis vaknat upp från en hård obäddad säng i vår gamla tomma lägenhet. Jag är stel och fortfarande irriterad på vad som hände igår. Därför hade jag ingen lust att skriva mer den dagen. Men nu ska jag berätta vad som hände (var beredd på ett långt inlägg).

Som sagt så hade vi besök av en kvinna i förrgår som kom och tittade på lägenheten. Hon hade kommit åt hennes sons vägnar och hon tyckte att lägenheten var jättefin och passade hennes son perfekt. Men hon undrade om vi inte kunde gå ner lite i pris för stackaren hade inte så bra betalt på sitt jobb (so? Egentligen? men men..). Jag frågade om 4000 jämt skulle passa. Hon skulle hem och kolla upp det med sin son och lovade att höra av sig innan kl 20:00 samma kväll. Jag minns inte exakt men jag tror klockan var runt halv nio - nio när hon skickade ett långt sms och sa att hennes son bara hade råd med 3700 kr. Vi ville båda hyra ut lägenheten (till varje pris, nästan bokstavlig talat) så sa vi att det var okej. Hon blev glad och vi bestämde att vi skulle skriva kontrakt dagen efter kl 14:00 då hon slöt från sitt jobb. 

Dagen efter vaknade vi tidigare för att hinna med att städa det sista och göra det riktigt fint tills de skulle komma. Vi båda städade i flera timmar non-stop, packade våra resväskor och planerade vilket tåg vi skulle ta. Vi blev nästan klara vid 14:00 men vi hade inte hört något från henne. Så efter en stund ringde vi och frågade om hon var på väg. Hon berättade att hon satt fast på jobbet och var tvungen att jobba över, men hon trodde att hon skulle vara klar om en halvtimma och därefter sitta i bilen på väg till oss. Men det gjorde oss inget eftersom vi hade lite kvar att städa så vi behövde inte stressa om man säger så. Men vi blev klara ganska snabbt och där satt vi med färdigpackade resväskor och väntade. Det dröjde en timme utan svar från henne. Jag ringde igen för att kolla om hon var på väg. Men hon svarade inte, så jag ringde flera gånger fast utan svar. Vid den här tiden började jag bli riktigt irriterad för nu var klockan halv fem och våra planer på att åka till Göteborg började sakta försvinna i ett mörker. Men sen så ringde Veronica henne och då svarade hon. Hon sa att hon hade fått en massa extrajobb och det var därför hon var sen. Hon babblade en massa om att hon var trött, värmen och stressen. Vi undrade om hon kunde köra oss till T-Centralen eftersom hon fick oss att vänta hela dagen. Men nej, det orkade hon inte. Men hon kunde köra oss till Tullinge Stn. Hon skulle bara hämta pengar och sen komma hit och då var klockan närmare 18. Återigen fick vi vänta... och vänta. Efter en lång stund fick vi ett lång sms igen av henne. Hon sa att 3700 kr var för dyrt och att hon önskade oss lycka till med uthyrningen osv. 

I den stunden sprack alla planer på Göteborg. Där hade vi suttit en hel jävla eftermiddag och bara väntat på att få komma iväg, börja det nya livet i Göteborg som vi har planerat så länge. Lägenheten var tom. Det fanns ingen mat kvar och sängen var obäddad och hade ingen madrass (för killen som skulle ha lägenheten hade en tempurmadrass som han ville använda). Så där satt vi utan någonting ungefär och visste inte vad vi skulle göra. Skulle vi åka till Göteborg i alla fall, ta kl 20:00-tåget eller stanna hemma och åka dagen efter. Det blev till att stanna en natt till så vi åkte och handlade lite god mat istället och godis. Vi förtjänade något extra gott den kvällen tyckte vi. 

Idag tänker vi åka till Göteborg oavsett om vi hyr ut eller inte. Jag tror ingen av oss är så sugna på att hyra ut till någon längre efter allt som har hänt. Men jag har i alla fall lärt mig något av allt det här. Stockholmare är ett gäng jävla lögnhalsar. Tack och hej!