Mikael Håfström har gjort en hollywoodsuccé. Han är tidigare känd med filmen Ondskan och Kopps. Men det här är något helt annorlunda än en vanlig svensk långfilm och med helt andra skådespelare. Filmen baseras på en roman av Stephen King och är en nervpirrande skräckfilm som kräver lite extra tankegång. John Cusack är ingen favorit direkt men jag måste medge att han gör ett strålande jobb och det är roande att se honom galen och rädd. Men utan Samuel L Jackson så hade filmen troligen inte varit lika bra, även om han inte är med många minuter. Gillar man filmen The Shining så kommer man troligen gilla 1408 också, även om den inte alls är lika bra.

Ja, nu har man alltså en iPod Touch. Jag tänkte väl inte direkt göra någon genomgående recension men jag kan dock bjuda på första intrycket och berätta lite allmänt vad jag tycker om Appels nya iPod.

Jag kan börja med att säga att jag älskar den här lilla saken. Jag anade aldrig att den skulle vara så rolig att leka med och hur användbar den faktiskt är. Framtidens mediaspelare är här utan tvekan. Spelaren levereras i en snygg, svart, liten förpackning som liknar paketen de andra spelarna levereras i. Jag har sagt det förut och jag säger det igen. Apple är bäst på att paketera sina produkter. Både smart och säkert. När jag öppnade upp paketet som är mer som en ask så fick man direkt en känsla av lyx och teknik på samma gång. Manualer sköts åt sidan och jag började direkt pilla på den. Skärmen slås på och man möts av knivskarp bild. Har aldrig sett något så skarpt på en bärbar mediaspelare. Skärmen är otroligt bra med andra ord och man har verkligen lyckats med tryckfunktionerna samt känsligheten. Jag var lite rädd för att man var tvungen att trycka på skärmen och vara exakt med fingrarna. Men det visade sig att du behöver bara nudda lite försiktigt med fingret så kan man göra kommandon och träffsäkerheten är kanon. Oftast så träffar man rätt oavsett hur liten texten eller bilden är. För att testa skärmen lite ytterligare så lade jag in en film och jag blev minst sagt överraskad att bilden var så skarp och fin. Ungefär som att titta på HD på ett litet format.

När det kommer till ljudet så har jag hört tidigare att spelaren är ungefär lika bra/dålig som iPod Video. Eftersom jag har haft en så kan jag säga att jag tyckte ljudet var bättre, inte mycket men bättre. Dock så saknar jag fortfarande att kunna styra EQn själv istället för att använda förval.

Jag tvivlade lite på att surfa på hemsidor på en sån här liten sak, men det har jag fått äta upp. Jag har vid flera tillfällen valt att surfa på iPoden istället för min Macbook Pro. Det är riktigt smidigt att zomma in och ut på hemsidor och jag gillade "tillbaka"-funktionen där man ser miniatyrbilder av varje sida som man har besökt nyligen. Tyvärr så stöde inte Safari i iPod allt som t.ex. flash m.m. Får hoppas att det kommer en uppgradering som ser till att det blir så. Då tror jag att vi kommer få se många fler webbprogram och spel.Jag upptäckte även under surfandet att det finns många sidor anpassade för just iPod Touch/iPhone. Det mest imponerande var nog BeeJive som är en chattklient över webben med stöd för bl.a. MSN. Påminner mycket om iChat och var också riktigt imponerande.

Jag har ännu inte hunnit uppgradera iPoden till den senaste mjukvaruversionen. Men då skall man få till flera program och funktioner, det skall bli spännande. Jag kan nog återkomma om den saken.

Sammanfattningsvis:
iPod Touch är som jag har nämnt många gånger i texten; Imponerande. Skärmen är av bästa klass, ljudet är bra och det är riktigt kul att leka med den. Möjligheterna känns oändliga och jag ser fram emot speltillverknigen och programutbudet. Det har aldrig varit så roligt med en pekskärm förut. Apple har gjort det igen.

"En geishas memoarer" handlar om den unga flickan Chiyo som blir såld av sin egen far till ett geishahus i staden Koyoto. Hon förs bort från den lilla fiskebyn tillsammans med sin syster och de blir placerade på olika geishahus. Till en början försöker hon desperat rymma från den hårda tillvaron och återförenas med sin syster, men misslyckas. När allt hopp verkar rinna ut möter hon en vacker dag en vänlig man med två vackra geishor. Hans vänlighet får Chiyo att bestämma att hon tänker bli en geisha till varje pris och hon får hjälp av en mentor vid namn Mameha som har lovat Chiyos husmor att hon skall bli den mest eftertraktade och högst betalda geishan i hela Japan.

Filmen bygger på Artur Goldens storsäljande roman och är regisserad av Rob Marshall (som även regisserade succén Chicago). Jag hade ganska höga förväntningar på den här filmen. Jag blev förvisso inte besviken, men den levde inte riktigt upp till mina förväntningar. Det som jag hade mest svårt för var att man pratade engelska i filmen, vilket förstörde trovärdigheten och känslan lite. Man märker att filmen försöker vara storslagen, men man lyckas aldrig riktigt. Jag tror man skulle ha fokuserat lite mer på en vackrare och mer färgglad sagoton, lyft fram filmmusiken som är mycket bra och fångat det vackra och det mystiska som geishor symboliserar. Då kunde det här bli en fullträff.