Det här är en riktig nostalgitripp, fast 250 år fram i tiden. Det femte elementet (Milla Jovovich) får hjälp av en före detta soldat, som numera är taxichaufför (Bruce Willis), att stoppa ondskan till att förgöra allt liv, något som den försöker femtusende år. Ondskans högra hand Mr Zorg (Gary Oldman) försöker tjäna stora pengar på den kommande undergången och samtidigt hitta de andra elementstenarna.

The Fifth Element är som en modern 60-tals-Sci-Fi-film med mycket färg. Faktum är att ganska mycket känns gammalt för att vara framtiden (och då har jag överseende med att filmen ändå har ett par år på nacken), speciellt utstyrseln som mest känns larvig. Men det är en häftig film med många snyggt gjorde scener, inte minst de i New yorks "lufttrafik". Det är även kul att se Gary oldman i en sån här roll med den fåniga redneck-dialekten/brytningen. Filmen är regisserad av Luc Besson som är aktuell med den nya filmen Hitman, som baseras på datorspelet med samma namn. The Fifth Element fick en Oscar-nominering för bästa effekt. Har du missat den här klassikern och om du gillar Sci-Fi så bör du se den här.

Prot (Kevin Spacey) är en patient på ett mentalsjukhus. Han hävdar att han kommer från planeten K-PAX. Hans psykolog (Jeff Bridge) försöker hjälpa honom men när han börjar tvivla på sina egna förklaringar och Prot lyckats övertyga hans närmaste vänner börjar man undra ifall Prot inte talar sanning ialla fall.

K-PAX är en ganska spännande, intressant och vacker film. Jag har sett andra filmer där människoliknande utomjordingar besöker våran planet, men den här filmen är bland de bättre. Kevin Spacey är perfekt för rollen och man blir småkaxig i soffan när han lyckas motbevisa saker och ting för personerna runt omkring honom. Men som de flesta filmerna så börjar det bra men det blir alltmer utdraget. Jag är inte ens säker på om jag gillar upplösningen i filmen för någonstans tar det mystiska slut och det slutar med en slags detektivutredning. Men överlag är detta en mycket sevärd film om man är tillräckligt pigg. 

Skådespelaren Heath Ledger upptäcktes livlös i en lägenhet i Manhattan under tisdag eftermiddag. Man tror att orsaken är en överdos av droger. Heath gjorde sin första riktiga succé i filmen 10 Things I Hate About You (1999). Året efter spelade han mot Mel Gibson i filmen The Patriot (2000) och året därpå huvudrollen i den rockiga "medeltidsfilmen" A Knight's Tale (2001). Efter det har det bara gått uppåt för Heath. Han fick sin första Oscar-nominering för bästa huvudroll i filmen Brokeback Mountain (2005). En av hans sista roller blev i filmen The Dark Knight som har premiär i sommar. Heath blev 28 år gammal.

Idag började en ny kurs; Java-programmering. Det skall bli ganska spännande, men samtidigt är jag orolig för att jag kommer tycka att det är tråkigt. Bara introduktionen idag var seg som fan, fast det berodde kanske på att jag var trött och irriterad. Men som vanligt lyckas min älskling pigga upp mig och göra mig glad. Jag är så lycklig att jag har henne. Klarar mig inte utan dig baby! Ringde även CSN och fick prata med en handläggare som sa att han skulle ta tag i Veronicas ärende och att ett beslut skulle fattas innan kl. 16:00 idag. Men inte fan hade man tagit något beslut när jag ringde vid 16. Jag skulle ringa i morgon eftermiddag igen och kolla om det har hänt något. Får vi inte pengar tänker jag fanimej kräva skadestånd för den långa väntetiden och alla falska förhoppningar om att det kommer bli bra. Jaja, sluttjatat om det. Nu skall jag återgå till Eclipse (Java-utvecklingsprogram) och försöka koda lite.

Det här är ett projektarbete i kursen "Ljud och rörlig bild" där uppgiften gick ut på att göra en informations eller porträtt-film på ett par minuter. I vårt fall blev det en informationsfilm om Coca Cola och Coca Cola Drycker Sverige AB. Här är resultatet.

Från MTV-serien till långfilm, eller snarare 1 timme och ca 20 min långt avsnitt där vi får följa Johnny Knoxville och gänget på en massa stuntförsök och äckliga upptåg. Det här är knappast en film för alla, det krävs en viss typ av humor och inte allt för känslig mage för att klara av att se på detta. Det finns många roliga scener och en del ganska smaklösa och äckliga, vissa vill man egentligen inte se överhuvud taget. Men överlag är det en rolig film och gillar man TV-serien gillar man filmen helt klart. Ett par år senare kom Jackass Number Two som är bättre enligt mig.

Idag pratade Veronica och jag om att resa till Portugal i sommar och hälsa på hennes släkt. Förutsatt att vi båda får sommarjobb så att vi har råd att åka. Det bästa vore om vi kunde få jobb i Göteborg, men man skall inte hoppas på för mycket. Jag vill i alla fall jobba i Göteborg i sommar. Är trött på campingen på Gotland (där jag har jobbat under 5 år nu). Vi tänkte även bjuda Veronicas mamma på resan, det kan hon behöva. Jag hoppas verkligen att vi åker för jag har aldrig varit utomlands och Portugal känns som en bra start och ett perfekt sätt att umgås med min baby.

Idag är det över ett år sedan jag och min baby började snacka. På önskemål har jag därför valt att skriva om hur vi träffades.

Den 6:e januari 2007, en till synes helt vanlig tråkig januari-dag, men som skulle komma att förändra hela mitt liv. Jag satt framför min dator och slösurfade, som jag alltid brukade göra, tills min bror kommer in i rummet och undrar ifall en tjej kunde adda mig på hennes MSN-lista. Hon behövde hjälp med ett av mina favoritspel, Legend of Zelda: Ocarina of Time; ett spel som jag kan lika bra som jag kan cykla. "-Javisst!", svarar jag och strax efter ploppar det upp en ruta på min skärm. Det var hon, Veronica alltså, som hade lagt till mig i sin lista och jag accepterade. Det var så allt började.

Den första tiden pratade vi mest om spelet och jag fick vid flera tillfällen agera mentor åt henne. Men med tiden började vi prata om andra saker och mitt intresse för henne växte. Hon var inte som alla andra och hennes sköna humor roade mig, jag tyckte om henne. Något annat som roade mig var hennes underbara skorrande r när vi började prata i telefon. När jag såg henne för första gången fick mina ögon massage. Hon var otroligt söt och vacker, man blev ju nästan då småkär av att titta på henne. Dagarna gick och mina känslor för henne växte och hennes känslor för mig växte likaså. Det var jobbigt att hon inte var singel. Det var efter vårt första bråk, någon gång i mars, som jag insåg att jag var kär på riktigt och jag kunde inte sluta tänka på henne. Jag ville ha henne. Men jag visste att det inte skulle bli så, hon hade ju redan sin kille samt att hon bodde på andra sidan havet. EFter bråket trode jag att jag hade förlorat henne och jag blev mycket ledsen. Senare samma kväll pratade vi ut och bestämde oss för att sluta flirta med varandra, det skulle bli bäst så för oss båda. Dock så höll det inte speciellt länge. Redan dagen efter var vi tillbaka igen och lät våra känslor frodas över MSN och SMS. Jag kunde inte släppa taget om henne nu, jag ville att hon skulle bli min. Men det var svårt med tanke på hennes förhållande och distansen. Därför blev jag otroligt... ehm, glad när hon en dag i april ringde mig och berättade att det var slut mellan henne och sin kille. Nu hade jag äntligen chansen att få henne.

Efter många långa nätter av SMS visste vi båda vart vi var på väg. Även om vi inte hade träffats så blev det verklighet den 28:e maj 2007 då det blev hon och jag. Jag tror inte det fanns någon lyckligare än mig på jorden den dagen. Längtan av att få träffa henne blev otroligt stark och vi bestämde att hon skulle komma och hälsa på mig en vecka i juni. Hon kunde få bo med mig på min arbetsplats i en mysig liten husvagn på en av Gotlands populäraste campingar (där jag har jobbat varje sommar sen 4 år). Så drygt en vecka innan mitt sommarjobb började packade jag mig ner till husvagnen och började göra den fin. Natten innan kunde jag knappt sova, inte minst för att vi SMSade med varandra men även för alla tankarna som snurrade runt i mitt huvud. Jag var jätteorolig för att hon skulle bli missnöjd med mig efter träffen.

Dagen kom och jag var lagom nervös, men ändå lugn. Jag körde ner mot hamnterminalen och började leta efter henne. Jag behövde dock inte leta speciellt länge. Jag fick höra en röst som skrek mitt namn och jag tittade mig omkring. Där stod hon med sin väska och hon sprang mot mig. Halvt oberedd hoppade hon upp i min famn och vi kramades för första gången. Den känslan kommer jag nog aldrig glömma. Den veckan var den bästa veckan i mitt liv.

Idag, nästan 8 månader senare bor vi tillsammans i en studentlägenhet i Stockholm och jag är hur lycklig som helst. Ibland tänker jag fortfarande tillbaka på den dagen när vi började snacka, den 6:e januari. Dagen som förändrade hela mitt liv.

...eller Bilar, om man föredrar den svenska översättningen är Disney Pixars, skaparna av b.la. Hitta Nemo, storsatsning. Här får vi följa racerbilen Lightning McQueen som är på väg till en stor finaltävling. Men på vägen dit hamnar McQueen i trubbel och skapar förödelse i den lilla bortglömda staden Radiator Springs. Han tvingas ställa allt till rätta innan han kan fortsätta sin resa. Men McQueen inser snart att allt handlar inte om att vinna.

Filmen må ha blivit Oscars-nominerad och hyllad av kritiker. Men det här är knappast Pixars bästa. Filmen är riktigt snyggt gjord och många scener är riktigt imponerade. Jag har själv läst 3D-animation och jag kan förstå vilket enastående jobb som ligger bakom. Men filmen blir som småningom seg, småklyschig och jag tappar mitt intresse. Men sen vänder det mot slutet och allt börjar bli spännande igen. Cars är en ändå en rolig film, för stora som små.

Vid tolvslaget hade 61 personer besökt min blogg. Tack till er som tittade förbi, det glädjer mig med tanke på alla timmar av slit och frustration. Vad kan vara mer passande än att säga välkommen åter och välkommen nya besökare?